Samtidigt som detta publiceras försöker den muslimska communityt i Göteborg att bearbeta vandaliseringen av muslimska gravar på Kvibergs kyrkogård, som upptäcktes fredagen 1 december.

Den senaste veckan har vi dessutom fått bevittna en av de mest politiskt öppna attackerna på muslimer och muslimsk organisering. Sveriges andra största parti, Sverigedemokraterna, vill riva och stänga ner moskéer. På plattformen X sprider en av Sveriges mest inflytelserika debattörer, Magnus Ranstorp, hur Frankrike arbetar med att stänga ner och övervaka moskéer (se bild 1). I en annan tweet publicerad 1 december 2023 påpekar han att det är rimligt och ”ett krafttag mot islamismen”. 29 november 2023, bara några dagar efter Åkessons utspel, arrangerades dessutom ett riksdagsseminarium där man bjöd in Frankrikes ambassadör för att prata om hur den franska ”separatismlagen” förhindrar ”radikalisering” av muslimer i Frankrike, och hur den använts för att slå ner på muslimska civilsamhället och stänga ner just moskéer och muslimska organisationer (se bild 2). På tankesmedjan Timbros hemsida publiceras en annan text som argumenterar för mer övervakning av muslimer och som instämmer i Åkessons utspel om att stänga ner moskéer.

Rättssäkerheten och tryggheten för svenska muslimer fortsätter att nedmonteras. De senaste åren har vi sett hur t ex lagen om särskild utlänningskontroll, LSU, använts för att med hemliga bevis utvisa imamer och andra muslimer. Muslimska skolor har stängts ner trots åtgärder och korrigeringar och även med hjälp av ”hemliga bevis” som i fallen med bl a Framstegsskolan och nu senast med Cordoba International School*.

Muslimska organisationer har attackerats av politiker och tjänstemän och blivit av med sina samarbeten. Muslimska föreläsare har hängts ut och avbokats. I det så kallade Tidöavtalet pekas muslimer ut specifikt som en grupp som ska övervakas än mer.

Rapporter pekar på att muslimskklingande namn gör så att lärare dra ner betyg för elever. Andra rapporter visar att arbetsgivare väljer bort arbetssökande med muslimskklingande namn. Samtidigt visar Brottsförebyggande rådet, Brå, på att islamofobiska hatbrott är fortsatt ett stort problem men att mörkertalet är stort och att många inte anmäler. Brå och European Union Agency for Fundamental Rights, FRA, pekar också på att även när det anmäls så läggs fall ofta ned.

Den mediala förföljelsen av muslimer kan heller inte underskattas. Mediaforskning har gång på gång visat hur den mediala bilden av muslimer reproducerar orubbligt negativa bilder av muslimer och islam. Vi på INSAN gjorde flera sammanställningar av media under 2019. Bland annat kunde vi visa att det i genomsnitt var 177 träffar om dagen (!) på orden muslim och islam i svensk media under 2018. Vi kunde också visa i en annan sammanställning att den överväldigande majoriteten av artiklar om slöjan gjordes av andra än hijabbärande kvinnor och att endast 11 av 187 artiklar skrivna om islamofobi var av muslimer.

Det går att ge många fler exempel på samtida islamofobi i Sverige, så som övervakning, rasprofilering, koranbränningar och mycket mer. Ett sätt staten och kommuner reproducerat islamofobiska föreställningar är genom klassificering av muslimer och muslimers åsikter och tro. Sedan 2017 har t ex Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, och sedermera Myndigheten för psykologiskt försvar, MPF, tagit på sig rollen att klassificera, kategorisera och peka ut muslimer och muslimska organisationer som ”muslimska brödraskapet”, ”salafister”, ”wahabister” och som hot mot ”rikets säkerhet” och antidemokratiska. MSB pekade också i en rapport författad av Simon Sorgenfrei ut hela den shiamuslimska gemenskapen i Sverige som ”potentiella” hot.

Helheten av alla de islamofobiska sätt som svenska muslimer blir särbehandlade, bemötta och angripna får med sig oerhörda konsekvenser för både individ och samhälle.

Allt fler svenska muslimer överväger att flytta från Sverige på grund av den mer politiskt sanktionerade, öppna och explicita islamofobin. I ett reportage i Dagens Nyheter från 2021 berättar flera muslimska familjer hur islamofobin fått de att flytta eller planerar att flytta. På sociala medier har svenska muslimer startat grupper för att hjälpa varandra med flytt eller för att flytta tillsammans till ett annat land. I Frankrike har utvandringen av muslimer omtalats som en ”tyst exodus” där allt fler flyr undan islamofobi i landet. Och nu ser vi konkret att svenska politiker och debattörer har kopplingar till fransk islamofobi och tar inspiration av den för Sverige.

Trots den öppna islamofobi som frodats är och har rättighetsorganisationer varit relativt tysta. Få organisationer har ett systematiskt arbete mot islamofobi och på hemsidor till rättighetsorganisationer finns få hänvisningar till en av de mest aggressiva formerna av rasism i vår samtid. I samtal med en del representanter för några av Sveriges största rättighetsorganisationer har det kommunicerats till oss att det finns en rädsla för att prata om islamofobi eftersom reaktioner mot ett sådant arbete är extrem.

Rättighetsorganisationer vågar alltså, tragiskt nog, inte att stå upp för muslimers rättigheter.

Situationen kräver mod att börja adressera islamofobi. Vi på INSAN anser att rättighetsorganisationer behöver fokusera på tre områden framförallt:

• Rättighetsorganisationer behöver skapa ett systematiskt arbete mot islamofobi i sin egen regi. Många organisationer har inte ens en definition av islamofobi på plats och trots att deras målgrupper inkluderar svenska muslimer så nämner de inte det som ett viktigt problem att adressera. De flesta försöker adressera frågan genom att inkludera den i ett större arbete mot ojämlikhet och rasism men detta fördjupar problemen än mer. Om man inte namnger något, går det inte att arbeta mot det heller. Vi på INSAN har tagit fram ett dokument som kan hjälpa till med detta på www.insan.nu/islamofobi.
• Rättighetsorganisationer behöver skapa samarbeten med och möjliggöra finansiering för muslimsk organisering. Islamofobin har som effekt slagit sönder muslimska civilsamhället på många sätt, vilket gjort att många organisationer går på knäna, fått lägga ner eller inte kan ha verksamhet öppet. Det är omöjligt att boka lokal och i de fall det går är det efter en mycket hård kontroll av verksamheten. Här kan större organisationer agera solidariskt på många sätt.
• Muslimer och muslimska organisationer behöver en stark och stabil juridisk uppbackning just på grund av bristande rättssäkerheten. Muslimer behöver snabbt och effektivt få råd om och hjälp med försvar vid anklagelser, gripanden och åtal. Vidare behöver individer hjälp med att anmäla och driva fall om hatbrott, diskriminering, förtal och hets mot folkgrupp. Moskéer, muslimska föreningar och företag som ägs av muslimer behöver få stöttning, vägledning och processledning i juridiska frågor.

Det är viktigt här att inte agera alarmistiskt. Däremot är situationen ohållbar och farlig. Vi på INSAN är redo att hjälpa och stödja alla organisationer som är intresserade av att ta tag i frågan. Vi hoppas därför att detta öppna brev är en start.

*28 november 2023 kom en nyhet att Säpo gått in med hemliga bevis och fått Skolinspektionen att stänga ner ännu en muslimsk skola. Stängningen av Cordoba International School blir en av de snart 40 skolverksamheterna som haft en muslimsk profil eller till majoriteten muslimska elever som stängts ner sedan 2010.  I beslutet står det att Säpo inte uppgett källor eller förklaring till sina slutsatser men att Skolinspektionen måste ”kunna förlita sig på att uppgifterna och bedömningen” är korrekta.  Ett totalt havrerande av rättssäkerhet.

Stängningarna av muslimska skolor har hittills påverkat tusentals barn och föräldrar. I intervjuer vi gjorde 2019 med elever i en annan skola som lades ner uppgav de att de är rädda för stämpeln de har fått och att de associeras till terrorism och extremism. Barnen är det främsta offret i dessa nedstängningar. Hittills har inte ett enda bevis presenterats för att barn eller ungdomar från dessa skolor som stängts ner har ”radikaliserats”.