18 oktober 2022 uppmärksammades det att företaget Mathem plockat ner en annons med en kvinna i hijab efter att en företrädare för föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime, GAPF, reagerat på annonsen som ett uttryck för kvinnoförtryck.

Mathems svar synliggör en djupt problematisk likställande av muslimska kvinnor med kvinnoförtryck. I ett första svar till GAPF skrev Mathem att de “tar avstånd från all form av förtryck” och att det på grund av “vad som händer just nu i Iran förstår vi dock att den kan uppfattas som tondöv, och kommer därför att ta ner den”.

Efter en kritikstorm mot att Mathem likställer svenska muslimska kvinnor som ansvariga för det som händer i Iran, svarade de än mer problematiskt: “Vi har märkt att vår slogan ”Smaka på friheten” i kombination med bilden tyvärr har resulterat i missvisande associationer och valde därför att byta ut den.”

Mathems islamofobiska tilltag är ett bra exempel på hur normalt det blivit att radera muslimer. Raderandet bär en stark symbolisk handling som handlar om att eliminera muslimer i offentligheten, vilket är grunden i en folkmordslogik. Muslimer är del av den svenska befolkningen och reklam, kommunikation och offentlig bildsättning bör spegla befolkningen. Om det finns kvinnor med hijab i Sverige bör således den offentliga kommunikationen från företag och myndigheter innehålla kvinnor i hijab på samma villkor som resten av befolkningen. All aktivt försök till att radera muslimen i sådant material grundar sig i att vägra erkänna svenska muslimer som likvärdiga medborgare.

Genom att ta ner annonsen har Mathem bidragit till den högernationalistiska strategin att normalisera intolerans gentemot muslimer, och därmed valt sida och inte varit neutrala, som de hävdar. Neutralitet hade varit att spegla befolkningen som den är, inte att modifiera bilden av den baserat på en högernationalistisk världsbild.

Attackerna på hijab, både från Mathem och andra aktörer, är problematiska från flera perspektiv, vilka några är följande:

1. Att likställa hijab med kvinnoförtryck är fundamentalt fel när kvinnor själva bär den och försvarar den. Det är tvärtom sexistiskt och kvinnoförtryck att trots att miljontals kvinnor bär den och försvarar bärandet av den världen över bortse från dessa kvinnors önskemål och val, och påstå sig veta bättre än de själva vad som är bäst för dem.
2. Man kan inte generalisera ett antal kvinnors erfarenhet av hijab som påtvingat till att omfatta alla kvinnor. Att vissa blir tvingade att bära hijab är förkastligt men att framställa dessa kvinnors erfarenheter som det enda perspektivet är förminskande. Tvång och brist på tillgång till rättigheter är problemet, inte hijaben eller kvinnor i hijab.
3. Att framställa kvinnor med hijab som i grunden förtryckta är ett sexistiskt tilltag som innebär att man menar att bara kvinnor utan hijab är genuint fria. Det innebär att man paradoxalt ramar in hur en riktigt fri kvinna ska vara, se ut och vad hon ska förespråka. Det säger sig självt att en sådan inställning är kvinnoförtryckande.

Det hela blir mer absurt när kvinnor i hijab som är aktiva i svensk offentlighet gång på gång och konsekvent stått upp för värderingar som jämlikhet och jämställdhet. Flera av de mest framstående människorättskämparna i Sverige är kvinnor i hijab, så som Noor Nassef, Maimuna Abdullahi, Deqa Abukar, Bilan Osman, Kawtar Chibli, Fatima Doubakil, Israa Abdali och Valley Ghanem, för att nämna några.

Mathems islamofobiska beslut är därför större än deras marknadsföringsarbete och behöver problematiseras som ett större samtal om vår samtid.

Amanj Aziz