En förkortad och av Expressen redigerad version av denna text publicerades som replik på Expressen och går att läsa här.

——–

Nyhetsbyrån Järva och Dagens ETC uppmärksammade 29 oktober att föräldrar protesterar mot att Linnea Lindquist blir tillsatt som biträdande rektor på Husbygårdsskolan. Anledningen är att Lindquist under lång tid på sociala medier, på sin blogg och i artiklar på Expressen skrivit rasistiskt om barn hon har arbetat med. Som en av få svenska organisationer mot islamofobi valde INSAN att belysa situationen.

Detta har lett till att en massiv svans med bland annat etablerade debattörer och politiker som nu attackerar barn och föräldrar på Husbygårdsskolan men också INSAN. Tusentals kommentarer och inlägg på sociala medier har de senaste dagarna haglat in där de skriver sådant som “Släng ut dräggen!”, “Amanj, ditt medborgarskap ska tas tillbaka”, “Dessa analfabeter till föräldrar…” och mycket annat. På mail skriver en till oss på INSAN: “Du kommer att behöva stå till svars för dina ord så småningom”. För den skeptiske är en enkel sökning på X/Twitter tillräckligt för att förstå den omfattning som kritiken har genererat och den kontext offentliga muslimer tar del av dagligen.

Mest absurt blir dock Patrik Kronqvists ledartext 4 oktober i Expressen. Han tar i ända från tårna när han skriver om att rektorn Linnea Lindquist blivit en “måltavla för islamister” och att hon utsätts för ett “drev”. Bruket av ordet ”drev” blir så framkrystat i sammanhanget när endast jag själv genom organisationen INSAN har kritiserat Lindquist, utöver föräldrar och barn på Husbygårdsskolan.

Inget drev mot Linnea Lindquist

Det går lugnt att konstatera att det inte pågår något drev mot Lindquist. Däremot är de tusentals inlägg och kommentarer så väl som mail del av ett drev mot barnen och föräldrarna samt mot INSAN och mig.

Men inte ett enda ord om detta från Kronqvist. Istället vänder han på perspektiven och gör, precis som Peter Wennblad gjorde i Svenska Dagbladet – en artikel han hänvisar till i sin text – förövaren till offer och offren till förövare. Islamofoberna blir hjältarna hos Kronqvist, och Wennblad, medan barn och föräldrar på skolan blir “islamister”. Och så joinar Kronqvist själv in i drevet. Den nivå av bräcklighet som uppvisas av Kronqvist och Lindquist så väl som andra i den islamofobiska miljön är skrattretande. En lokal, begränsad, underbyggd och riktad kritik överdrivs till att vara “drev”, “islamism” och “kampanj”. Skörheten får samtida fotbollsspelare att se ut som Terminator.

Om en så pass begränsad kritik mot de förehavanden Linnea Lindquist uppvisat får marken under de att skaka till de grad att de behöver aktivera hundratals politiker, proffstyckare, troll och debattörer till försvar, säger det mycket om hur tunn plattform rasismen står på.

I sammanhanget är det viktigt att lyfta att Lindquist har närmare 30 000 följare på X, är författare, har en egen blogg och är ledarskribent på Expressen. INSAN matchar inte detta på något sätt. Det är en kraftig asymmetri mellan INSAN och Lindquist – vilket kan ses i den islamofobiska svans som dragits igång till hennes försvar.

Denna svans bevisar också varför föräldrar och barn är oroliga för Lindquists tillsättning på Husbygårdsskolan. De får nu smaka på konsekvenserna av att kritisera henne och inte hålla med henne. Hennes islamofobiska kapital är så pass stort att det riskerar barnens trygghet och välmående.

Återvunna och klyschiga personangrepp

Lindquists rasistiska agerande är ökänt bland de som det berör. I den offentliga debatten har hon tidigare inte granskats kritiskt, utan snarare hyllats och fått stå oemotsagd som i princip den enda källan till sina egna handlingar.

Kronqvists text är således inget mer än en raffinerad sammanfattning av de tusentals inlägg och kommentarer som riktats mot barn, föräldrar, INSAN och mig under de senaste dagarna. Den kommer att delas och hyllas av just de som skriver saker som ”Skaffar massor med barn som förstör skolgången för andra barn”, ”Det går bra att flytta tillbaka dit ni kom ifrån”, ”en bidragstuggande muslimsk påverkansoperation” och många andra liknande kommentarer riktade mot barnen, föräldrarna och INSAN.

Men i sak har Kronqvist inte anfört något förutom återvunna och klyschiga personangrepp. Linnea Lindquists islamofobiska inlägg förblir därför vad de är och Kronqvist misslyckas, precis som alla andra i den islamofobiska miljön, att föra fram argument som handlar om sakfrågan.

Amanj Aziz